Pelikanen
Teaterföreställning på Teaterverket
”Lyxfällan” i 1907 års tappning. Ett drama om en dysfunktionell familj. Det handlar om en oförmåga att ge och att ta emot kärlek. En pjäs som börjar realistiskt och avslutas i någon slags expressionism.
I Strindbergs pjäs kan vi delvis känna igen oss, den berör konsumtionssamhälle, statusstress, otrohet, skuld, skam, klass, socialt arv, skilsmässoproblem, våld, övergivna och svikna barn. I vår tid liksom vid sekelskiftet tycks ytan vara viktig. Man kan också fundera på dåtidens könsnormer, hur lever de kvar i oss idag?
Pjäsen är skriven av August Strindberg 1907 och är ett av hans så kallade kammarspel. Enligt Strindberg själv har han inspirerats av en händelse i den nära bekantskapskretsen. Vi har i ensemblen experimenterat och utforskat pjäsen på olika sätt, för att hitta vår version. Vi har prövat dans och rörelse vilket pjäsen gett utrymme till.
Kanske är den inte så längt ifrån vår egen tid ändå. Ser man pjäsen rent symboliskt skulle den kunna handla om vår tid och hur vi fråntar våra barn dess framtid.
Föreställningslängd: ca. en och en halv timme.
På scenen:
Modern – Kerstin Berggren
Gerda – Dottern – Ida Laitila Raftewold
Fredrik – Sonen – Félix Germaneau
Axel – Mågen – Joakim Leander
Margret – hushållerska – Elisabeth Strøbæk
Manus: August Strindberg
Regi, kostym & scenografi: Birgitta C Norrman
Koreografi: Ida Laitila Raftewold
Ljus & Ljud: Althéa Famne
Förlag: ATR:s förlag