Hopp eller hinder? Drastiska skillnader på ukrainarnas liv i Norge jämfört med Sverige  

12 december, 2023

De nordiska länderna hyllas ofta som framgångsrika välfärdsstater och klumpas inte sällan ihop till ett. Men i mottagandet av ukrainska flyktingar skiljer sig de nordiska länderna åt, där Sverige har uppmärksammats särskilt i media som den välfärdsstat som hamnat på efterkälken. Hur ser situationen egentligen ut i Norge och Sverige? Olivia Pharrl och Liliia Lalach belyser frågan utifrån egna erfarenheter som ukrainska flyktingar i Norge respektive Sverige.

Olivia Pharrl är född och uppvuxen i Kiev. Där arbetade hon med försäljning innan hon tillsammans med sin mamma och familjens hund flydde kriget och kom till norska Råde i mars 2022. Först fick familjen bo på ett hotell i två veckor, innan de fick komma till det nationella ankomstcentret i Råde för personregistrering. Norge har, precis som Sverige, aktiverat massflyktsdirektivet vilket innebär att ukrainska medborgare inte behöver söka skydd individuellt utan har rätt till uppehållstillstånd som grupp. Skillnaden är att Norge kräver att den sökande var bosatt i Ukraina innan den 24 februari 2022, medan Sverige endast kräver att individen är ukrainsk medborgare som har bott i Ukraina.  

Några månader senare kom Liliia Lalach till Sverige med sin man och deras två barn. Innan dess bodde och jobbade hon i Ivano-Frankivsk i Ukraina som egenföretagare och entreprenör. Direkt vid ankomst kontaktade familjen Migrationsverket och lämnade in sina uppgifter för ansökan om tillfälligt skydd.  

– Till en början bodde vi på ett flyktingläger, men efter några dagar skickades jag och min familj till Enköping. Vi fick tillfälliga skyddshandlingar efter två månader och Migrationsverket försåg oss med en lägenhet i Stockholm. Man måste träna upp sitt tålamod här, vart jag än vänder mig får jag vänta och alla processer tar tid – men så är det överallt, menar Liliia.  

Ett område som många ukrainska flyktingar i Sverige upplevt som problematiskt är sjukvården. Enligt en rapport från Internationella Organisationen för Migration (IOM), upplever mer än hälften (52 procent) av de intervjuade ukrainarna att det är svårt att få tillgång till svensk sjukvård. Sverige är dessutom det enda nordiska landet som endast erbjuder akut vård till ukrainska flyktingar – i Norge, Danmark, Finland och Island får ukrainare samma tillgång till hälso- och sjukvård som den övriga befolkningen.  

Liliias son har skolios som bland annat påverkat hans rygg och lett till att hans ben är olika långa. Han behöver speciella receptbelagda sulor för att jämna ut längdskillnaden, men hon har inte hittat en läkare i Sverige som kunnat skriva ut receptet.  

För att lära sig norska deltar Olivia och hennes familj i det så kallade “Introduktionsprogrammet”. Ett program som erbjuds av alla norska kommuner som tar emot ukrainska flyktingar, med syftet att förbereda dem för arbete eller utbildning. Programmet erbjuds alla mellan 18 och 55 år och pågår mellan sex månader och fyra år, beroende på deltagarens förutsättningar och akademiska bakgrund. Deltagare i programmet ersätts med upp till 220 000 norska kronor per år. I Sverige får ukrainska flyktingar inte medverka i Etableringsprogrammet, den svenska motsvarigheten till det norska Introduktionsprogrammet, eftersom detta kräver registrering i det svenska befolkningsregistret. Ukrainare är alltså den enda flyktinggrupp som nekas tillgång till programmet, som omfattar sådant som samhällsorienteringskurser, hjälp med att hitta praktikplats och övrigt stöd vid arbetssökande.  

Det är istället huvudsakligen civilsamhället som jobbar med att utbilda ukrainska flyktingar i Sverige. Till exempel erbjuder studieförbund och folkhögskolor kursen “Svenska från dag ett” som ger en första introduktion till det svenska språket och samhället. Liliia berättar att hon först hade svårt att hitta passande språkkurser för ukrainska flyktingar. Under första halvan av 2023 studerade hon svenska och engelska på det ESF-finansierade projektet Ukraine Competence Program. Nu deltar hon i programmets karriärvägledning och samhällsorienteringskurser. Ukraine Competence Program är ett projekt som idag drivs av ELVIRA Kunskapsutveckling, tidigare av ABF Stockholm, som ämnar att integrera ukrainska flyktingar i det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden.  

– Det har verkligen hjälpt mig att förbättra mina kunskaper i språket. Jag förstår redan mycket och kan prata om grundläggande ämnen på svenska. Dessutom har jag i sommar börjat lära mig svenska på SFI.  

Det var först under våren 2023 som det beslutades att ukrainska flyktingar skulle få läsa SFI i utvalda svenska kommuner. Innan dess var det inte möjligt eftersom kommunal vuxenutbildning inte är inkluderat i massflyktsdirektivet, något som varit omdiskuterat och ofta kritiserat i media. Till följd av kritiken har staten beslutat att ändra förordningen om vuxenutbildning och erbjuder kommunerna 100 miljoner kronor under 2023 för att hålla i SFI för ukrainska flyktingar. Sveriges kommuner och regioner (SKR) vittnar om att denna summa inte räcker till för att bistå alla ukrainare med SFI. Totalt har 209 kommuner ansökt om statsbidrag på 145,7 miljoner kronor. Trots detta väljer staten i budgetpropositionen för 2024 att sänka de tillgängliga medlen till 80 miljoner kronor för hela året.  

– Det mest smärtsamma för mig är frågan om det svenska språket. Utan svenska är det svårt att hitta ett bra jobb eller nya vänner. Så fort vi fick en lägenhet i Stockholm började jag jobba som städerska. Det är såklart inte mitt drömjobb, men det är i alla fall något. Jag har insett att språket är nyckeln till allt, så nu lär jag mig svenska aktivt och söker ett jobb där jag också kan träna på språket. 

Även den norska regeringen beslutade att öka stödet till ukrainska flyktingar under 2023, med upp till 200 miljoner norska kronor – dubbelt så mycket som de svenska kommunerna kommer få. Dessa 200 miljoner läggs till den finansiering som redan finns.  

Olivia är nöjd med levnadsvillkoren i Norge. Hon får drygt 16 000 norska kronor efter skatt i bidrag varje månad. Innan hon började introduktionsprogrammet fick hon bo gratis och ett matbidrag på cirka 6 000 kronor varje månad.  

Liliia och hennes familj bor i en liten etta. Hon skulle vilja bo större med sina två barn, men är tacksam att hon fått hjälp med boende över huvud taget. Många ukrainska flyktingar i Sverige får hitta boende själva, utan ekonomiskt stöd från staten.  

– Vi hade våra planer. Vi hade jobb och våra barn gick i skolan, men Ryssland tog det ifrån oss. Att starta om livet, i ett nytt land vid 43 års ålder är inte lätt, speciellt inte när man hade sitt eget hem, sitt drömjobb och planer för framtiden. Men den ukrainska andan räcker för att övervinna alla hinder. Jag har inget att klaga på. 

Olivia och Liliias upplevelser visar på både framgångar och utmaningar i mottagandet av ukrainska flyktingar. Sverige har mycket att lära sig från sina nordiska grannar, inte minst från Norge, för att förbättra förutsättningarna för integration. Som Liliia säger: “Med tillräckligt mycket vilja kan alla hinder övervinnas – med vilja från politiker och beslutsfattare kan Sverige göra ännu mer.“ 

<< Tillbaks till nyhetssidan